fannysomnas

Göteborg horseshow

 

 

Vilket skitlov, till en början iallafall... Har sedan i lördags varit sängliggande, haft 39 i feber, ont i kroppen och mått allmänt pissigt. Nu mår jag bättre iallafall! Igår hade vi biljetter till Göteborg Horseshow, underbart att komma iväg lite! Blev en fullspäckad dag både inne på arenan och på mässan. Kändes som jag hade dött och hamnat i hästhimlen! Är så glad att hästlivet har blivit en del av vardagen igen! Kollade iallafall när juniorerna + storstjärnorna hoppade sina första klasser på meetinget, kollade cliniqe med ludger beerbaum. Shoppade en ursnygg ridväst och var sugen på en hjälm, men där sa plånboken stopp! Träffade på gamla vänner också, hästvärlden är bra liten ibland!

.

Kollade bilder och fick lite flashbacks från förr. Började som 6 åring på ridskola 1g/veckan uppe i norr. Så småningom red och skötte jag även en kompis envisa lilla shettis ibland. Vid 9 års ålder flyttade vi ner hit till västkusten, och jag började på Munkedals ridklubb. Fick hem min första ponny, Mizty, som vi lånade under ett år ungefär. Ett tjock russto som var envis son en åsna. Men jag gillade henne ändå! Sedan köpte vi Zirocko, en fux vallack som kom att orsaka mycket trubbel. Han var dominant, så pass att han blev farlig. Efter några omtumlande månader lämnade vi tillbaka honom. Synd så här i efterhand, grymt snygg ponny som hade kunnat bli något stort, om han bara hade haft rätt psyke. Jag fortsatte på MRK, och blev fodervärd på Prince Liqourice, en ny liten ponny på klubben, världens sötaste. Vi fodervärdar hade ansvar över "våra" ponnys på helgerna, och fick då rida och sköta dom.  Vi hade en fin tid tillsammans, men jag behövde någon lite större att ta mig an. Hot and Spicy, eller Zalsa som hon kallades var next up. En eldig d-ponny som var nervig men maffig. Hon lugnade sig lite efterhand, och jag lärde mej mycket om hantering med denna häst! Jag slutade som fodervärd när jag var på jakt efter egen häst, och vintern 2006 fann vi the one. Merano. Han var inte i toppform när vi såg honom första gången. Men kollade man in i hans ögon så var han den vackraste och klokaste jag sett. Efter att ha sett honom in action var vi fast, tjejerna som hade honom då var otroligt duktiga, och hade tävlat honom i dressyr och även hoppning. Det här var en ponny att växa med! Jag var rätt oerfaren, och han gav mej så mycket. Trots att han ibland var en riktig utmaning att rida, fanns det inget jag gllade mer än att sitta på hans rygg. Trots att han ibland bockade och brallade, skenade och var allmänt galen, litade jag på honom till 100%. Under denna perioden mådde jag oerhört dåligt, och utan merano tror jag inte jag hade orkat med livet. Vi tränade både dressyr och hoppning, men mest raceade vi runt i skogen, det älskade han. År 2010 lånade vi ut honom pga att jag inte hann med, till en väl vald person vi litade på. När vi återfick honom ett år senare, var han förstörd. Skadad, halt, mager, hade tappat glöden. Har aldrig varit så förkrossad. Spatt konstaterades, och efter försök till rehab avlivades min vackra, 19 år gammal. Ångrar beslutet att lämna bort honom enorm, och tydligen hjälpte det inte hur noga vi än valde. Samvetet gnager, känns som ett stort svek, med tanke på att han alltid fanns där för mej, när jag mådde piss. Han var min lilla hjälte, med jag svek honom. Merano var en mycket speciell ponny, men ett hjärta av guld, som jag sent glömmer. Efter detta tog jag en paus. Och nu, ett år senare, har jag fått chansen, helt av en slump egentligen, att rida en stoooor halvblodskille ett par gånger i veckan. Under begränsad tid dock, då han är till salu. Myllenium är 170 cm hög, med en speciell personlighet. En problemhäst i mångas ögon. Stegrar, skrapar, sparkar, bråkar i hanteringen. Men jag tror han behöver tid för att lita på sin människa. I ridningen är han underbar. Välutbildad och en fröjd att sitta på. Vi får nog bara ett par månader mer tillsammans tyvärr, men lär mig massor på denna herre!

Framtiden då? Är sugen på att skaffa egen igen. Håller utkik, vi får se hur det blir. Känns iallafall som jag hittat en bit jag tappat, hästlivet är en del av mej, och inser nu hur mycket jag har saknat det!

Igår var det lite uteliv för att fira Ewelina 18 år som gällde! Började med middag på Buddys , sedan vidare till strandgatan för dryck, dessert & presenter. Trots att samtliga var smått sjuka och otaggade blev det en fin kväll med mina kära vänner, jag älskar er! Blev rätt sent, stupade i säng vid 2-tiden, med en ömmande hals och feber. Vaknade upp för nån timme sen, riktigt risig. Influensan som kommer smygandes? Lov nu iallafall, LYCKA!

Planer? Göteborg horseshow, middag med tjejerna, hästliv, ta igen mig, umgås med mina fina. Ikväll hade jag planer med sara, men får bädda ned mig i sängen istället. PUSS!

Ph: Ewelina

Annars så är kroppen smått kaos vissa dagar. Astrött på det. Orkar inte. Aldrig varit så träningssugen som nu. Men ska vänta lite, lite till. Kan tala om att jag tappat några kilo också, känns bra! Varit supernoga med kosten och energiintaget nu, räknar och håller på, och det ger resultat! Ska ned några till, målet är strax under 60 kg, sen får det räcka!

Taggar skola nu... FYFAN. Aldrig varit så otaggad. Kallt och jävligt. Måndagar är hemska. Men ser ut att bli en bra helg. Fredag är oplanerad. Lördag är det firande av rebecca, söndag ska jag agera hästskötare åt Maria, som ska starta en klass på skrutten, ska bli spännade att se honom på tävlingsbanan!

PUSSHEJ!